Otacksamma unge

Jag är så jävulskt otacksam och har så ofta svårt att se mina privilegier, min trygga bakgrund och min finansiella stabilitet för tillfället. Min uppväxt har gett mig många öppna dörrar som en bara kan uppskatta om en tänker på vad som kunde ha skett.

Mötte en kvinna idag när jag gick från matbutiken. Hon kom upp till mig, byggd av endast ben och hud och tårar rann nedför hennes kinder. Hennes ansikte var sminkat men det såg ut som om det hade suttit på några dagar, om inte längre, då läppstiftet försvunnit närmast munnen och mascaran hade smetats. Ranglig och ostabil på benen och med skakiga händer berättade hon att hon har ett barn som hon inte kan amma pga att hon själv är undernärd. Hon började gråta igen och berättade hur hon sålde sex igår för att ha råd med mjölkersättning, hur hon hade sugit av en man för endast några penny. Jag kände medlidande med min matkasse i handen och gav henne några pund. När jag hade lämnat henne så kom en man fram till mig och sa hur alla hennes pengar går till droger. För mig spelar det ingen roll vilket som är sant, hennes ord eller mannens, men just nu känner jag mig bara väldigt otacksam.

Jag klagar på att det är dyrt i London, trots att jag för tillfället har ett bostad. Jag klagar på att jag bara har råd att äta bönor och pasta varje dag, trots att jag har mat i magen. Jag klagar på att utbildningen är dyr, trots att jag faktiskt går den av fri vilja. Jag klagar på att jag inte kommer få en karriär efter examen, trots att jag ända kommer ha jobbmöjligheter. Jag klagar på att min framtid är oklar, trots att jag alltid kan komma hem till min familj.

För jag har, om än ingen värme i huset, ett tak över huvudet och mat i kylen och två jobbintervjuer i veckan… Och även om jag inte skulle ha haft pengar så har jag en familj som skulle hjälpa mig finansiellt om det skulle krisa och som jag vet har ett rum för mig om jag skulle vilja komma tillbaka hem igen. Jag har fått växa upp i en stabil familj, jag har en utbildning, jag har ett system som är till för att hjälpa mig hemma i Sverige. Det är få som har det, inte ens alla i Sverige har den turen. Det är privilegier jag har men sällan tänker på… Xx

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s